Nyfiken på dig själv?

I praktiken handlar HumaNovas acceptansbaserade utbildningar om att i ett tryggt och respektfullt sammanhang nyfiket utforska sig själv och sina inre upplevelser; tex känslor, tankar, antaganden, fantasier och  kroppsupplevelser. Modern hjärnforskning visar att när vi är nyfikna på oss själva använder vi cortex, de nyare delarna av hjärnan.

Nyfiket utforskande i sig är en väg att hantera känslor som rädsla, nedstämdhet och skam. Känslor som ”fastnat” i den gamla stenåldershjärnan amygdala. Nyfikenhet hjälper oss att bli mer bekant med vårt inre, såväl sublima som smärtsamma upplevelser. Med hjälp av vårt icke dömande eller värderande observerande kan vi börja se våra inre upplevelser i nya perspektiv. Det är även vägen inom många psykologiformer tex ACT, DBT och så klart Psykosyntes.

På HumaNova utforskar vi oss själva med hjälp av olika upplevelseskapande metoder. Det kan vara meditation, medveten närvaro, rollspel, visualiseringar, dialog och monologövningar. Eller kreativa metoder som bild, dans, rörelse. Metoder för olika situationer och människor. Sedankryddar vi våra upplevelser med psykologisk kunskap för att växa och möjliggöra att vi Blir den vi är!

Våga utvecklas
HumaNova

Tolkskola

Hon lutade sig framåt och lade huvudet i händerna. Det blev helt knäpptyst i rummet. Alla höll andan. Hennes kropp vibrerade lätt och det rann en tår ner för handflatan för att så småningom ljudlöst landa på golvet. 

-Förlåt, sa  en röst i rummet, jag borde inte ha sagt så. Det var inte meningen att göra dig ledsen. Nu känns det verkligen som jag förstört den här kvällen. Det är så jag alltid gör. Förstör det som är fint, jag är en idiot.

- Jag är inte ledsen, sa kvinnan. Jag är så fantastiskt berörd av det du sa, det gav en insikt som är totalt omvälvande för mig. Jag känner bara total lycka och inre frid. Det är helt enkel lyckotårar.

Konsten att skilja på signal (tårar), tolkning (är nog ledsen) och reaktionen (skuld, oro, självanklagelse) är kanske enkelt i teorin, men svårt i praktiken. Första svårigheten är som vanligt att bli medveten om att vi tolkar. 

Om vi lägger in bromsen redan här vid tolkningen, så slipper vi nästa steg, den inlärda, automatiska reaktionen. Och vi kan istället välja hur vi vill agera. Att sluta bli reaktiva befriar vårt känsloliv från en tung börda. Släpandet på gammalt känslomässigt arvegods.

En andra svårighet är att vi måste skilja på när tolkningen skall få passera i vårt inre och när den skall kontrolleras. För om vi kontrollerar alla våra tolkningar, hinner vi ju inte annat. Kanske finns det inga enkla regler här, men det vi oftast ser (tolkar) är troligtvis det vi behöver kontrollera. Eller hur är det för dig?

Men så finns ju den teoretiskt ultimata lösningen kvar, att inse att allt bara är. Att inget behöver värderas. Att gråt är gråt, skratt är skratt. Att allt dör och nytt föds, så är det. Det är livets gång. Att med lätthet värderingsfritt surfa med i livets ständiga vågor. Men det är en helt annan historia, eller hur?

 

Bromsa i tid, Bli den du är

Vågar du tro?

Nu menar jag inte tro på någon eller något, utan på dig själv och dina egna svar. Det finns ju så många frågor som vetenskapen inte kan svara på åt dig ännu. Eller kanske aldrig kommer att kunna svara på? Faktum är att du är unik och inte faller inom ramen för normalfördelningskurvor eller generaliserade diagnoskriterier. 

Så när andra inte kan svara åt dig, vad skall du då tro? Här hjälper inga böcker eller forskningsrapporter. Här hjälper bara kontakten med din egen sanning, dina egna inre svar. Så i slutändan är du källan till dina svar, din sanning och dina egna förklaringar till hur allt hänger ihop.

Är världen ond eller god? Har ditt liv en mening? Står du och jag i själslig förbindelse med varandra? Beror ditt liv på ödet eller slumpen? Hur mycket kan du egentligen själv välja i ditt liv? Blir universum mer medvetet med tiden och är du en del av den processen? Kan du utveckla din egen potential och finns det ens en sådan potential? Svaren finns i dig!

Måste du förresten veta? Kan du inte bara strunta i frågorna och ta dagen som den kommer? Kanske är det vad du tror på?

Vad du än tror eller tycker dig veta är du välkommen till oss på HumaNova för att utforska dig själv. Att hitta dina svar.  En vandring som är unik för dig!

När orden kommer till dig

Ibland saknar vi ord för det som vi vill förklara men så helt plötsligt står ordet där framför oss precis när vi behöver det. Ordet jag väntat på är ”lärfilosofisk grund”. Det ordet har jag väntat på för att på ett bättre sätt kunna beskriva skillnaden mellan ”vanliga” utbildningar och den utbildningsform som bedrivs på HumaNova. Problemet uppkommer egentligen genom att vi alla är uppväxta i den traditionella skolan. Läraren berättar, eleven lyssnar och bevisar sedan att hon kan upprepa det läraren sagt. I bästa fall med egna ord.

Inget sådant förekommer på vår skola. Här lär du genom upplevelser, genom att du och andra agerar och reagerar. När vi sedan har upplevt så stämmer vi av vad andra upplevde. På så sätt lär vi oss att vi faktiskt upplevde helt olika saker fast vi var med om samma händelse. Därmed fördjupas vår medvetenhet om hur vi själva skapar vår verklighet och att det är först när vi ser vår skapade verklighet som vi kan välja. Välja om vi vill fortsätta i det invanda mönstret eller välja en annan väg. Det är den här upplevelsebaserade lärfilosofiska grunden som gör HumaNova unikt.

Det är som att läsa receptet på choklad eller avsmaka sötman, beskheten eller överraskningen inuti, som att läsa manualen eller lyssna på stereon. Som att läsa om kärlek eller att vara förälskad.

Välj själv hur du vill utbilda dig eller utvecklas!

Det handlar inte om vad du gör utan hur du gör det

Alla vet att det inte räcker med att läsa en kokbok för att det skall smaka superbt. Alla vet att det inte hjälper att köpa en hammare och brädor för att snickra ljuvligt vackra möbler. Hur kommer det sig då att så många tror att de i möten kan utveckla andra, genom att själva bara läsa böcker? Eller genom att skaffa verktyg?

Kanske är det som vanligt så, att ju mindre vi kan om något, desto mer är vi säkra på att vi kan och vet. Men när vi börjar arbeta med vår egen och andras utveckling märker vi snart var svårigheterna ligger. 

Om jag inte har vandrat stigen, hur skall jag då kunna bli vägvisare? Hur är det med min egen självacceptans? Hur skall jag kunna fullt ut acceptera någon annan om jag inte fullt ut accepterar mig själv? Hur håller jag mig ren från mina egna påverkande värderingar och attityder om jag inte mött mig själv? Hur är jag fullt ut ovillkorligt empatisk? Hur är jag närvarande varje ögonblick? Hur märker jag om ett kontaktavbrott sker i mötet med andra? Hur behåller jag min uppmärksamhet och medvetenhet om mig själv i fokus samtidigt som jag är närvarande med andra? Hur håller jag mig centrerad och förblir helt och fullt autentisk i mötet med andra, vad som än händer?

Kanske är det grundläggande frågor som dessa som är avgörande för om du framgångsrikt bidrar till andras utveckling. Kanske vill du ta den enkla vägen genom att köpa en bok och gå en veckokurs, eller också vill du gå den sanna vägen genom att börja med att fullt ut uppleva dig själv, bli den du är.
 
Sluta läs och börja uppleva! Välkommen till HumaNova!

 

Vad lycklig jag skulle vara om jag hade det jag inte har...

Känner du igen dig? Om bara... huset, bilen, båten, partnern, barnen, pengarna, osv. Har du fastnat i den fällan är det dags att byta axiom. Börja idag! Kanske hjälper det med en klassisk visdomssaga för att du skall kunna komma igång.

"Diogenes gick omkring på Atens gator iklädd sina trasor till kläder. Han sov varje natt i en portuppgång. En morgon när han låg och dåsade kom en förmögen storgodsägare förbi. 
-    Jag har haft en bra vecka sa storgodsägaren, därför ger jag dig den här börsen med mynt. Diogenes tittade på börsen i tystnad, utan att röra sig. 
-    Ta den, det finns inga baktankar. Du behöver den mer än vad jag gör. 
-    Har du fler? frågade Diogenes. 
-    Det är klart, många fler! svarade storgodsägaren.
-    Och du skulle vilja ha ännu fler än vad du har?
-    Jo, självklart skulle jag vilja det.
-    Stoppa då undan de där mynten, för du behöver dem mer än vad jag gör. Svarade Diogenes". 
Ur 'Kom ska jag berätta - Sagorna som lärde mig leva' av Jorge Bucay.

Var ligger Ditt fokus? På det du inte har men som du tror skulle göra så stor skillnad? Då är det kanske dags att våga syna korten och reflektera över om inte alla de där sakerna, som skulle göra att allt kändes bra sen - senare i livet, inte bara är ett sätt att slippa leva fullt ut nu!

Vad lycklig jag är, som har allt jag har!

 

Träningsläger för viljan

Just nu läser du det här, fokuserar, tar in och upplever det som står på dessa rader. 
Väldigt många psykologier, däribland psykosyntes, har en förkärlek till här och nu, mindfullness, eller medveten närvaro. Att helt enkelt vara i nuet. Den andra centrala funktionen i psykosyntes är viljan. Förmågan att vara och verka i tidsaxeln. Viljan tvinnar sin tråd i tidens dimension. Medvetenheten verkar i nuet.

Lika viktigt som att öva på sin medvetna närvaro, är att öva viljan. Viljan som förmåga att skapa en rörelse över tid. Att exempelvis planera, överväga, ta beslut, agera och hålla i. Varje dag i resten av ditt liv. För några av oss är det här den stora utmaningen: att vara regelbunden och envis. Att göra det vi lovat oss själva varje dag. Som tur är går viljan att träna. Precis som allt annat.

Välkommen på viljeträning

Hur blir man den man är?

Tänk om vi hade ett enkelt svar på det, ett svar som får plats i den här krönikan. Först inbillar jag mig att det vore otroligt skönt men så inser jag att det vore slutet. Slutet på det som är livets krydda. Svaret skulle ju ta bort osäkerheten, den osäkerhet som gör livet till ett mysterium. Kanske är det så att vi alla först söker förutsägbarhet, trygghet och säkerhet. Tills den dag vi är där, då inser vi att något saknas. Som matlagning utan kryddor blir allt till en ganska smaklös smet. Så kanske blir vi den vi är när vi kan dansa livets dans i takt med osäkerheten och överraskningarna. När vår livsattityd gör att vi kan välkomna och skratta åt oss själva och livet. Då är vi i takt med livet och livet går med oss.

Öka din taktkänsla.

Välkommen till HumaNova!

Vad är viktigt för dig?

Den dyraste lyxen

Den vackraste och dyrbaraste lyxen idag kan inte köpas för pengar. Superlyxen idag kallas inre balans och harmoni.  Lyx som bara kan avnjuts av den som med viljestyrka vågar arbeta fram den känslan ur sitt eget innersta.  

Problemet med denna lyx är att den inte går att köpa för pengar. Den kan inte hyras eller lånas. Enda sätten att avnjuta den är genom inre arbete. Att göra upp med sin egen inre rädsla och sin innersta längtan. Att närma sig inre harmoni och därmed harmoni med det yttre.

Den som vågar göra jobbet belönas till slut. Och känner då en dag kontakt med en inre stabil kärna, som är bortom tillfälliga tankar eller känslor. Du är innerst inne orubblig samtidigt som upplevelser kommer och går, fritt flödande. Du är i balans och harmoni.

Då ligger alla de stora varumärkena i lä. Gucci, Prada och Armani är bortglömda för länge sedan. Den dyrbaraste lyxen är din.

3 vägar vidare

Har du problem, eller kanske är du mer positivt lagd och har utmaningar?
Vad vi än kallar det finns det bara tre vägar vidare. Tre vägar som räddar oss från att fastna i problemet eller övervinna vår utmaning.

Den första vägen heter: Lös problemet. Det vill säga agera, gör, tänk och ansträng dig helt enkelt ännu mer. Det visar sig ofta fungera, men ibland hjälper det inte hur mycket vi än vill. Hur mycket vi än tar i så går det inte. Det leder oss till den andra vägen: Acceptans. Just nu är det så här. Jag accepterar det med empati och inser att det är mening att det skall vara så här just nu. Att vila i det som är. Att acceptera är ju inne nu, så kanske är du en av de som tränar acceptans hela dagarna. Men ibland glöms tredje vägen bort: Visdomens väg. Den handlar om att söka visdom, att komma vidare på en annan nivå, att se allt ur ett nytt perspektiv. Visdomen i ditt innersta Själv, visdomen hos en gammal mormor, eller visdomen hos en erfaren terapeut, mentor, coach eller vän.

För kanske är visdomens väg den väg vi alla egentligen längtar efter?

Gott nytt år

Nytt år och nya löften. Eller? Är du klok nog att inte lova dig själv en massa saker som du inte kan hålla? Kanske är det just det som är det svåraste av allt, att vara ärlig och konsekvent mot sig själv. Att inte svika några löften till den viktigaste personen i ditt liv; dig själv.

I början tror vi att det inte gör något att vi sviker oss själva, för ingen annan vet ju om att jag svek. Ingen skada skedd. Det var ju bara mig själv jag svek. Men långt där inne finns det ändå någon som protesterar. 'Var snäll mot mig, tyck om mig'. ’Lova inget som du inte kan hålla!’, skriker till slut den inre rösten.

Så var snäll mot dig själv, ta hand om dig och lova inte dig själv något som du inte kan hålla. För svikna löften till sig själv, de skaver länge i själen.

Att lära leva, att lära släppa taget?

Är du rädd för förändring? Då är du inte ensam. Visst är vi alla till viss del rädda för förändringar av vår trygghet; på jobbet, i relationer, boende eller på bankkontot. På något vis verkar vi vara programmerade att oroa oss för förändringar. Trots att vår personliga historia ofta är fylld av bevis på motsatsen. Längtan efter framtiden står i vägen för nuet. Problemet är att vi aldrig kommer i kapp livet med den attityden.

Har du tänkt på att du just nu är döende, precis som alla andra och allt annat runt omkring dig? Intellektuellt sett vet vi att allt ingår i ett flöde av ständiga förändringsprocesser; allt från universum till hårstråna på min kropp, mitt ansiktsuttryck och den kontinuerliga strömmen av sinnesstämningar inom mig. Allt förändras varje sekund. Kanske är det så att det bara är när vi känslomässigt accepterat detta faktum av ständig förändring fullt ut, som vi även kan acceptera livets sista förändring; döden. Och kanske är det också först då som vi kan börja älska och lära av oundvikliga förändringar i nuet. Så lätt att skriva om, så svårt att leva efter!

Lev idag

Att praktisera psykonsyntes i arbetslivet

Funderar du på hur du kan använda dig av psykosyntesen på jobbet?
Att tillämpa psykonsyntes i sitt arbetsliv är något som Will Parfitt vet mycket om. Med fyrtio års erfarenhet av arbete med personlig och andlig utveckling är han författare, Kabbalahlärare, UKCP registrerade Psykosyntes psykoterapeut och kursledare.
 
Ett tips om du vill veta mer om Will och olika användningssätt av psykonsyntes är att besöka hans hemsida: www.willparfitt.com

En hemlighet

Kanske beror allt på hur vi väljer att se på saker? 

Att vi konstruerar vår verklighet med hjälp av alla våra inre röster. –” Det var bra”, - ”Nu var du inte bra”, –” Det där borde du slutat med för länge sedan”, – "Hon där borta är ju inte riktigt klok", -”Jag är rätt bra ändå...”

Våra olika, så kallade delpersonligheter krigar sinsemellan och tar olika positioner inuti oss. Allt för att vi skall få oss själva att må bra i slutändan. Freud hade bara delvis rätt när han sa att våra psykiska försvarsmekanismer är till för att skydda oss mot inre smärta. Dessa krafter är ju även till för att göra allt de kan för att bygga upp ett ”jag” som vi är nöjda med. Någon att visa upp för oss själva så vi kan vara stolta. Vi vill helt enkelt må bra med oss själva.

Så hemligheten är ganska enkel, det mesta av dina utmaningar kommer från det som du anser vara dina starka sidor. Det du gör för mycket av eller överdriver. Börja leta där, så kanske du möter dig själv på nytt. För innerst inne är det väl det vi längtar efter? Att möta oss själva som vi egentligen är.

Vågar du tro?

Nu menar jag inte tro på någon eller något, utan på dig själv. Det finns ju så många frågor som vetenskapen inte kan svara på åt dig ännu. Eller kanske aldrig kommer att kunna svara på? Så när andra inte kan svara åt dig, vad skall du då tro?

Är världen ond eller god? Har ditt liv en mening? Står du och jag i själslig förbindelse med varandra? Beror ditt liv på ödet eller slumpen? Hur mycket kan du egentligen själv välja i ditt liv? Har du en själsfrände där ute? Blir universum mer medvetet med tiden och är du en del av den processen? Kan du utveckla din egen potential och finns det ens en sådan potential? Om du utvecklas bidrar du då till historien och kollektivets utveckling?

Om du nu vill försöka tro, varifrån skall då svaren komma? Inifrån dig själv, uppifrån eller underifrån? Eller tror du på symboliska svar från omvärlden? Eller finns dina svar i dialog med andra? Måste du förresten tro? Kan du inte bara strunta i frågorna och ta dagen som den kommer? Kanske är det vad du tror på?

Vad du än tror om den här krönikan, är du välkommen till oss på HumaNova för att undersöka vad du tror på. Ett av HumaNovas syften är att du ska få möjlighet att själv undersöka var du står. Först när vi vet var vi står kan vi börja vår vandring. En vandring som är unik för dig!

Tror du på det?